Glad måndag! Äntligen känns det som om allting är som det skall igen och jag älskar måndagar åter igen. Det enda som skaver nu är tiden. Jag vet inte hur jag skall bära mig åt för att hinna skriva.

Idag: Jobb på NK 09:45-16:30. Jag har lämnat julklappar till de två första familjerna. Blev så otroligt rörd, särskilt av en av dem. Man ser att de levt ett hårt liv. Det påminner om min mamma. Har varit både i stan och i söderort och lämnat paket. Blev helt gråtig och känner mig lite konstig nu. Det är fantastiskt att få göra detta skall ni veta. Nu är jag på väg till Abrahamsberg för att bli bjuden på middag av Hannah och Anton!! Fy fan vad trevligt.

Tisdag: Jobb 09:45-16:30. Sedan skall jag handla lite fler julklappar till familjerna, möta upp min kollega och äta julbord på Kasai! Sjukt trevligt. TISDAG ÄR ÄVEN NYTT AVSNITT hörni.

Onsdag: Jag skall träffa @Jasminella vid 10:00 som skall hjälpa mig med julklappshjälpen, och sedan skall jag jobba till 20:15, och efter det möta en fin vän på viiiiin.

Torsdag: Ledig som vanligt. Skall fixa naglarna klockan 11.00, podda vid 14:30 och sedan gå på en lanseringsmiddag tillsammans med Olivia.

Fredag: Förhoppningsvis orkar jag gå på frukosten som NA-KD har i Solna. Vill verkligen dit men man är ju även en människa..

Jag i min nya klänning! Älskar att jag får klä upp mig till tänderna på jobbet. Det var annat när man var parkeringsvakt liksom.

Move your blog to Nouw - now you can import your old blog - Click here

Likes

Comments

Vilken knäpp helg jag haft. Har både jobbat och festat och stöttat Olivia på hennes läsarträff (jättekul att se allihopa!! ❤️) Det är lite tokigt när man känner någon som vän, och folk kommer fram. För de som läser hennes blogg och har gjort det i många år känner ju henne på ett helt annat sätt än jag.

Har i alla fall brutit alla mönster denna helgen. Har umgåtts med andra människor, nya människor. Varit på nya ställen och sådär. Det är sjukt att man bor i en stad med så många barer att besöka, så går man ändå alltid till samma. Hur som så har jag haft det väldigt bra. Behöver verkligen några timmar att smälta allting nu känner jag..

Åt den här pizzan på Kitchen & Table riktigt sent igår. Herregud den var så jävla god att jag ville ha den till frukost imorse. Ni måste prova.

Likes

Comments

För drygt lite mer än en vecka sedan skrev jag en tweet om hur jag vill hjälpa ekonomiskt utsatta familjer i Stockholmsområdet. Det såg ut såhär...

"När jag var barn var julen ett helvete, och det är den ännu. År efter år fick jag och min bror bevittna hur min mamma gjorde sitt bästa för att vi skulle få den där riktiga julen. I januari åt vi pasta varje dag, om vi ens hade råd med mat. Vi fick checkar av socialtjänsten för att kunna köpa mat när pengarna var slut. Julen handlar inte om presenter, men det finns så många
föräldrar som ruinerar sig själva för att få det att gå ihop och genomlider månader av oro och ångest. I år skall jag inte fira jul, i alla fall inte med min familj. Jag vill se till alla barn får paket i år, eller så många som möjligt."

Jag startade en insamling via swish eftersom jag insåg att det var för många som ville hjälpa till för att ta emot fysiska julklappar. Eftersom vi delar ut alla klappar personligen så blev det lite knepigt med logistiken. Efter bara några dygn, så passerade vi 11.000kr! Hittills har jag/vi tagit oss an i alla fall elva familjer. Kanske blir det fler, men det är en hel del arbete! Det är helt fantastiskt att se att så många engagerar sig och vill hjälpa. Jag är mållös. Eventuellt överskott kommer gå till organisationen Maskrosbarn, som hjälper barn och unga som lever/har levt med en förälder som lider/lidit av psykisk ohälsa och/eller missbruk.

Jag är så glad att jag får göra detta, och det är fantastiskt att julen äntligen känns meningsfull för mig också. Tusen tack till alla. Tillsvidare är insamlingen stoppad för att se till att det inte blir "för stort. Men vill ni följa arbetet och hålla utkik efter möjligheten att bidra så kan ni följa arbetet på alla mina sociala medier, men även i gruppen HÄR

Nu har jag precis varit förbi VASS PR, och de har bidragit med kilovis med produkter. Det känns hur roligt som helst. Jag är överväldigad av kärlek.

Likes

Comments

Hej! Fan vad skönt det känns att äntligen ha slutat deppa. Har accepterat att jag ser ut som en statist från en skräckfilm med nio naglar. Har accepterat att jag lär få kasta upp 10lax på en dator. Har accepterat mitt öde helt enkelt. Det är både nice och obehagligt att jag kan göra sådär. Stänga av. Sätta på.

Hur som helst, eftersom jag varit lite "ur form" milt sagt så har det ju varken blivit veckans planer eller veckans krönika. Pinsamt. Men, jag gör mitt bästa hörni. I alla fall, det är ändå några dagar kvar på veckan och jag har lite planer.

Den här sötgöten har läsarträff på fredag! Läs mer längre ner. Förresten så typiskt oss båda att ha livets utväxt. Haha. "Det skall vara så"..

Torsdag: Alltså, imorgon då. Jag skall tvätta. Det känns som om hur jag än gör så är allt jag vill använda alltid smutsigt. Känns ovuxet.. Sen skall vi podda vilket känns lite knäppt eftersom vi spelade in i måndags också. FÖRRESTEN! Vårt senaste avsnitt "Det blir nog inte värre än såhär" har fått sjukt fin respons. Så rolig! Folk verkar gilla när man är hysterisk. Efter att vi poddat, eller innan, så skall jag till VASS PR som sponsrar min julklappshjälp med produkter, hur fint?! Eventuellt överskott av produkter går till mammor i familjerna och eventuellt andra behövande. Sen skall jag förbi några andra butiker där jag lagt undan klappar till familj nr 1. Jag kör stenhårt för att flirta till mig billigare priser hos butikerna - det är ju för en god sak! Skall förbi story hotel på riddargatan som sponsrar i form av förvaring av klapparna, och slutligen sedan träffa min mentorungdom för att se "Solsidan" på bio. Lite knäppt ibland att JAG har en mentorungdom...

Fredag: Det var det jag skulle säga! På fredag är det årets julklappsevent. Läs mer om det på Olivias blogg HÄR. Hur som, Olivia kommer ha en liten läsarträff där hon signar böcker, minglar och har det mysigt helt enkelt. Jag kommer finnas där så om någon poddlyssnare eller så vill trilla förbi så GÖR DET! Juste, hon kommer även att sälja boken till halva priset. Hur nice? För er som inte kan komma så kan ni köpa boken HÄR!

Jag grät efter två jävla sidor.

Likes

Comments

Såhär glad var jag några timmar innan datorn blev stulen..

Sen blev jag deppig deluxe och vi blev bortskämda på en oklar middag på Sturehof..

Såhär ser jag ut varje dag på jobbet. Nästan. Eller jag har ju olika kläder men är on fleek i alla fall.

Sen var det drinkar på Acasts julfest. Kul idé men jag som inte är så mycket för glögg jublade inte direkt...

Innan vi rörde oss mot Anglais dit jag tog med mig min fina kollega så stannade vi till på Vigårda och jag provade deras Vegan-burgare. Den var heeelt ok.

För att slutligen komma till Anglais där vi delade på för många flaskor bubbel (ovanligt) och firade vår älskade @Jasminella. Vi pratade om allt mellan himmel och jord och jag försökte glömma att mitt liv sög. Sedan rörde vi oss mot Kåken, och avslutade inte helt otippat på Spy Bar.


Förresten you guys. Nu har bestämt mig för att sluta lipa om mitt liv och sluta att vara en liten bitch. Jag måste skärpa mig och jag har tyckt synd om mig själv tillräckligt. Det gör inte mig något gott att ha någon offerkofta på mig. Det här med motgångar kanske är ett bra ämne till nästa veckas podd. Hur hanterar du motgångar?

Likes

Comments

Något bland det roligaste i mitt liv just nu är att få sitta i studion och podda. Senaste avsnittet spelade vi in igår och jag både grät och skrattade.

"För Emelie verkar precis allt gå åt helvete. I veckans avsnitt delar Olivia med sig av värdelösa råd och avslöjar sin totala okunskap om politik, medan Emelie bryter ihop och börjar gråta över sin livssistuation. Tjejerna diskuterar feminism, framgång och om man borde köpa en ny dator för donationspengarna som rullat in till förmån för barn i fattiga familjer" #omjagblirstor

Idag känns livet pyttelite enklare. En stulen dator är trots allt "bara" pengar, även om det är elvatusen... Jag får helt enkelt ta mina sista slantar och köpa en ny, och sen försäkra skiten ur mig själv.

För att jag skall ha råd att fortsätta leva kan ni väl i alla fall lyssna på podden. Haha. Det kan ni göra HÄR

Hur fet bild?! Typ motsatsen till mitt humör i detta avsnittet "Det blir nog inte värre än såhär"

Likes

Comments

Okey guys, I'm alive. Eller så nära död man kan vara död utan att faktiskt vara död. Vilka två pissiga veckor. Det började bra. Jag hade kul, jag köpte en ny dator som var en slags milstolpe i mitt liv då jag inte som barn trodde att jag någon gång skulle ha råd med en. Eftersom jag äntligen hade en ny, bra dator så gick bloggandet bättre och jag startade en insamling för julklappar åt fattiga familjer - mer om det i ett annat inlägg.

Vi nådde 11.000kr, och kan hjälpa minst 25 barn. Men vad händer då? Jo, allt går åt helvete. Samma minut som vi passerar 11.000kr så blir min dator stulen. Paniken. Jag blev så jävla arg och ledsen. Som om inte det var nog så löper veckan på med att tappa bankomatkortet, få nackspärr och slutligen.... slå av nageln från nagelbädden. Det gjorde så fruktansvärt och att jag kräktes och skrek rakt ut. Jag grät, och grät, och grät och till slut så grät jag inte för att det gjorde ont, utan för min satans jävla otur. Så snart allt i mitt liv tycks falla på plats så går allting åt helvete. Så nu är jag handikappad, kan knappt använda min vänstra arm pågrund av nackspärren, och jag kan inte använda höger för jag har ett fult bandage och jag skriker av smärta bara jag råkar nudda fingerspetsen. Fy. Det var som en jäkla Saw-film.

Så synd att jag inte kunnat uppdatera. Det har varit mycket roligt som har hänt under tiden. Bland annat var vi på Acast julfest i torsdags där vi fick mingla runt bland massa poddare, dock kändes det som om alla podcast-människor är lite folkskygga haha. Vi var dessutom typ yngst. Vi kapade studion och spelade in 40 minuter på fyllan. Det förbjuder jag min pappa att lyssna på. Efter det åkte vi till ENT's julfest som faktiskt var riktigt rolig. Det var lite som en lokalfest - ni från mindre städer fattar.

Så, de senaste två dygnen har jag sovit i mer än 24 timmar. För att gång på gång vakna och känna att livet suger. Det enda produktiva jag gjort är att jobba och spela in podd. Det har liksom gått över bristningsgränsen nu. På vägen in till stan grät jag sex gånger. Kanske av sömnbrist, men också för att allting bara suger. Här försöker man göra bra saker, och så fortsätter dåliga saker att hända. Det får fan vända nu. Det har gått så långt att jag inte orkar vara trevlig. Jag svor åt spärrvakten förut och jag pratar i treords-meningar. Detta känns exakt som början på en depression, men förhoppningsvis är det bara livet som är lite motigt just nu. Egentligen skulle jag gjort massvis med saker idag, bland annat gå på ett event med Esprit som jag nu missar. Men jag bara orkar inte.

Nu har jag i alla fall fått låna en dator av en himla fin vän. Så nu skall jag låtsas att den är mitt ett tag så det känns lite mindre jävligt. I allt detta, så har jag åtminstone heeelt fantastiska människor omkring mig. Ok, nu började jag gråta igen. Imorgon skall jag dessutom på dejt (?) på Norra Brunn, så jag får skratta lite. Men med min tur just nu lär jag väl bli påkörd så snart jag går utanför dörren.


Likes

Comments

Hörni! Jag har blivit med en till jacka. Vågar ärligt inte räkna hur många jag äger men minns ni att jag skrev och tipsade om höst och vinterjackor? Jag skrev i alla fall att mitt liv inte är komplett utan en dunjacka. OCH nu blev det inte en i dun, så det är ju lite snällare mot världen. Just denna kommer från H&M, och jag har tyvärr inte hittat någon liknande att tipsa om. Någon som vet? Lägger upp så snart jag hittat.

Vad tycker ni? Jag har fått så mycket komplimanger för den redan och den är fantastisk att ha på sig, känns seriöst som ett täcke! Men jag kan tänka mig att det finns de som tycker att den är riktigt ful.

By the amazing @Jasminella as usual!

Nu sitter jag på franska kafét i NK och äter lunch innan jag skall hoppa ner till plan 2 igen och jobba färdigt mitt pass.

PS. Ni vet väl att det är tisdag vilket innebär att jag och Olivia släppt avsnitt 3 av vår podd? "Så du var en mobbare?"
Gå till Podcaster-appen och sök på "*Om jag blir stor".

Likes

Comments

"Litar du inte på mig?" säger han och ställer ner ett glas vin på bordet framför mig. "Du kommer aldrig att förstå" säger jag och tar en klunk, det är mitt absoluta favoritrödvin. "Försök" säger han uppmanande. Så jag försöker. Jag berättar om hur alla jag någonsin älskat, förutom en handfull, har lämnat mig. När man inte har någon riktig familj så skapar man sin egen, och man älskar dem till stjärnorna helt villkorslöst och utan gränser. Det är en sådan kärlek som får en att strunta i jobbet, för att ens bästa vän ligger på sjukhus efter en överdos. En sådan kärlek som gör att man går en mil i regnet för att möta en vän som gjort slut med sin pojkvän. Det är att låta sin bästa vän bo hos sin familj, trots att vi inte hade pengar nog åt oss själva. Det är att älska villkorslöst. Men livet förändras när man blir äldre.

Jag biter mig i läppen och är tyst i några sekunder innan jag fortsätter. Förstår du, livet förändras. Plötsligt är alla du älskar 50 mil ifrån dig och de börjar leva sina egna liv. De har pojkvänner och barn och hundar och de gifter sig och blir chefer, och jag vet att det är livets gång men de förstår inte att de är min familj. Tror jag. De förstår inte att jag skulle släppa vad jag än gjorde för att ta ett flyg. De förstår inte att jag skulle ta en taxi till t-centralen för att pussa bort tårar från kalla kinder mitt i natten. De vet inte att jag skulle ta vilken kula som helst för deras skull, och jag är glad att de inte vet. Glad att de slipper veta hur det känns att få ett nytt jobb, men inte ha en förälder att berätta det för. De slipper veta hur det är att ha bott i en stad i 2,5 halvt år utan att en förälder hälsat på en. De behöver inte veta hur de känns. Jag är så glad för deras skull. Det är personer som kämpat, som jag haft turen att få se växa. De har varit vilsna, blivit kära i Grekland, tågluffat i Europa, blivit lämnade och fått sina hjärtan krossade och plötsligt är vi vuxna och saker liksom bara faller på plats. Fy fan vad det är fint att leva, tillägger jag och han tittar förvirrat på mig.

Men jag saknar dem så det gör ont och det är ingens, ingens fel. Det är bara det att när jag släpper in någon på livet så försvinner de liksom aldrig från mig. Deras blod rinner i mitt och våra hjärtan slår i ett. Jag vet inte om de känner så, men det gör jag. Jag pratar ofta om mitt ex. Han är en sån person. Jag älskar honom än, och det kanske låter märkligt efter vad han gjorde mot mig och vi har ju inte setts på tusen år men, honom släppte jag in under mitt skinn och då bara är det så. Men sen så lämnade han mig men det kan jag nog inte acceptera riktigt så jag håller honom kvar.

Pappa gjorde också det, en stund. Jag vet att han är tillbaka nu men det skulle vara villkorslöst. Det skulle vara sådär som mina vänner har det. De som skriker på sina föräldrar och de bråkar tills luften går ur dem, men de går ingenstans. Och mamma. Förstår du hur det känns att ha bott i någons mage, delat samma blod. Hon bar mig och födde mig och hon valde ut små klänningar till mig när jag var barn. Hon borstade mitt hår, läste sagor för mig och höll mig i handen när jag var ledsen. Hon gav mig eskimåpussar på näsan och kallade mig "mammas tjej" och nu har vi inte hörts på flera månader. Vi har inte setts sen förra vintern.

Man efter man har mamma släppt in i vårt hem som lovat att aldrig lämna oss, men det gjorde de alla till slut. Man efter man, och kille efter kille har jag släppt in i mitt liv men, de alla har lämnat till slut. Ja jag vet, avbryter jag. Det är inte de som lämnat mig men de har valt bort mig så jag hade inget annat val än att gå. De har hellre knarkat, spelat dator, umgåtts med sina vänner, träffat någon tjej på jobbet som de tycker om, eller helt enkelt slutat se mig. De har sett mig in i ögonen och sagt att de inte går någonstans. Att vad som än händer, till och med om det tar slut så står deras dörr alltid öppen, så jag öppnade mitt hjärta för dem. Man kanske skulle tro att varje gång fick mig att stänga mig själv lite mer, men jag tror att desperationen efter att bli älskad blev för stor. Så jag lade hela mitt hjärta i hans händer och han visste inte hur man skulle hålla i det.

Vi har nog alla olika syn på kärlek. Vänskap. Jag vill inte lägga min lycka i någon annans händer, men jag vill så gärna bli älskad villkorslöst. Min lillebror är den enda som gör det. Han är min största förebild, och jag har fått känna på hur det känns att gå miste om honom också. Han hade inget val. Han gjorde det han var tvungen att göra men han var på väg bort från mig och det fick mig att tappa fotfästet helt. Vi dör alla ensamma, säger jag efter en stunds tystnad.

Förstår du att alla lämnar mig? Fastän de inte sa att de skulle. Det kanske är jag som är dum nog att tro på dem. Kanske är det ungt och naivt men, jag vill så gärna tro på den villkorslösa kärlek, vänskap och troheten. För det är så djupt rotat i oss att vilja bli älskade. Han avbryter mig. "Men jag kommer aldrig att..." Du får inte säga så, fortsätter jag och tar hans arm. Det är okej, du behöver inte lova mig någonting. Jag vill inte att du blir en i mängden som lovar att älska mig och som säger att det alltid kommer att vara vi för det tar sönder mig varje gång en vänskap brister eller en kärlek försvinner, och jag orkar inte mer. Inga löften. Inga för alltid. Inga "om tio år". Förstår du, säger jag och artikulerar extra mycket, att ALLA som jag älskat har lämnat mig för eller senare. Det är en ganska hög siffra. Så nej, jag litar inte på dig. Jag litar inte på en enda jävla människa.

Det är inte för att jag inte älskar dig, för det gör jag. Men jag älskar mig själv också, och det här slitaget på hjärtat jag redan lever med är nog det. Om en kanske dör ensam så vill jag i alla fall inte göra det av hjärtesorg, och jag vill inte bli bitter eller grå. Jag vill leva ett färgstarkt liv och jag gör det gärna med dig, men lova mig att aldrig lova mig att inte lämna mig. Han lägger handflatan mot min kind, med sitt pekfinger bakom mitt öra och smeker mig med tummen över kinden. "Jag kommer aldrig att lämna dig".

Likes

Comments

Jag önskar att jag kunde skriva god morgon, men ärligt så är klockan 13.26. Hur jag än bar mig åt imorse så kom jag inte upp ur sängen. Har väl snoozat kanske fyrtio gånger eller så. Men, jag antar att det är kroppens sätt att säga att sömnen behövs.

Så, nu har jag ätit väldigt sen frukost framför Atypical som är en serie på Netflix som ni verkligen måste se. Den handlar om en familj där en 18 årig pojke har Autism, han heter Sam och håller på att växa upp. Han kämpar med att förstå sig på dejtingens värld, att passa in och lära sig sociala koder medan familjen i sig är väldigt speciell. Okej, jag kanske inte borde skriva film och seriebeskrivningar.. Haha. Hur som, så har jag sett hela säsongen på en vecka och jag är helt varm i hjärtat. Jag kan i och för sig inte uttala mig kring huruvida den här serien gestaltar personer med autism korrekt eller inte, och alla är såklart olika. Men den har gett mig ett slags nytt perspektiv, hur vi alla människor står inför detta eviga känslohanterandet och att vi uttrycker dem på så olika sätt att det är omöjligt att hålla koll på. Se den. Nu.

Veckans planer

Idag: Helt alldeles jävla jättefri. Skall gå till gymmet, lyssna på musik jag älskar, dricka för mycket kaffe, äta tacos, skriva en debattartikel och en krönika och studera lite hur man klipper poddar på bästa sätt. Jag skall även skriva dagbok. Det har jag inte gjort sen 25/9, det är så dumt.

Tisdag: Äta lunch med efterlängtade @Jasminella, fota, och sedan jobba stängning på NK. Förresten, vet ni vilket kaos det var på black friday? Vi hade fan inte ens rea men folk vart ändå helt tokiga. Det är något djuriskt över reor.

Onsdag: Hänga med Olivia efter jobbet. Hon vet inte det men jag vill verkligen bara sitta ned och prata i evigheter och dricka vin. Hur ofta vi än ser varandra så hinner vi aldrig prata. Knäppt va?

Torsdag: Spela in nästa veckas avsnitt av "Om jag blir stor". Dock så kan vi ha strulat till det med bokningen (skräll för att vara oss).. Vi får se vad som händer. Men efter det är det hur som två julfester. Först en med Acast som vi poddar hos! Och sen hos ENT som är en del av TV4-gruppen. Det var där jag var på möte om YouTube om ni minns?..

Fredag: Dö. Nä. Eller? Haha. Det känns som om jag kommer vara lite sliten, men det är bara upp på hästen och jobba stängning och en hel helg med öppning.

Min helg får bli vad den blir. För mig är det lite lyxigt att inte ha planer samtidigt som det ger mig lite panik. Dock känns det som om jag hittat tillbaka lite till mig själv den senaste veckan. Kanske gjorde hela dejting-grejen mig lite knäpp eller nåt. Så jag kanske klarar av en helg utan planer trots allt.

Trots att jag är Grinchen när det handlar om julen så måste jag medge att det är rätt mysigt att min roomie har julpyntat så fint.

Likes

Comments